Författar Arkiv

file

Glädjefylld RUN-avslutning

620 fjärdeklassare från 13 olika skolor samlades på tisdag förmiddagen på Bravida Arena, för att avsluta årets RUN-projekt. Vid åtta olika stationer, ledda av BK Häckens A-lagsspelare, fick eleverna kasta prick, skjuta i en skottborg, dra sina lärare som tog plats i Bollklubbens minibussar, springa stafett – och förstås få autografer från våra allsvenska stjärnor.

– Det är jättekul att vara här och RUN har varit jättekul, jag har lärt mig massa nya saker på teorin, om mat och så, och fått testa nya idrotter, säger Klara som går i 4:an på Jättestensskolan.

Hennes lärare, Susanne de Hoog, är lika positiv till projektet, där BK Häcken varit ute och träffat eleverna en gång i veckan under året, för att öka rörelsen och aktiviteten i skolan.

– Eleverna har fått nya idéer tack vare RUN och flera av dem har börjat i nya idrotter efter att ha fått testa på judo, klättring, fäktning och andra saker. Det har varit ett jättebra projekt, säger hon.

De 13 skolor som var på plats på Bravida Arena var: SvaLan, Kärraskolan, Jättestensskolan, Toleredsskolan, Bjurslättsskolan, Tångenskolan, Kärrdalsskolan, Ryaskolan, Rambergsskolan, Taubeskolan, Bärbyskolan, Gunnestorpsskolan, Ellen Keyskolan.

– Det är viktigt för BK Häcken att vara en klubb som tar ett socialt ansvar, och att kunna påverka de här 600 barnen vi träffar en gång i veckan, för att förhoppningsvis förbättra barns hälsa, betyder mycket, säger Fredrik Arnberg, en av BK Häckens projektledare för RUN.


170402 HŠckens Rasmus Lindgren tackar publiken efter fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan AIK och HŠcken den 2 april 2017 i Stockholm.
Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRN / kod JL / 135804

Krönika: De unga tar för sig

RASMUS LINDGREN:

Det är något speciellt med att vara i ett lag när unga spelare vecklar ut sina vingar. Hur de med brutalitet och beslutsamhet tar sig fram. De har hela sin karriär framför sig och deras huvuden känner inte till något annat än fotboll.

Mitt bästa råd till dem är att leva för drömmen – och de får inte ett bättre ställe att göra det på än här på Hisingen.

Även om poängskörden inte har varit maximal så har vi, efter förlusten mot Norrköping, börjat hitta formen lite mer och vi har spelat bättre fotboll de senaste matcherna. Vi börjar att leta oss upp till de övre positionerna i tabellen där vi absolut vill höra hemma och det som gör mig extra glad är att i de senaste matcherna, där några av ”gamlingarna” saknats, har ungtupparna i laget gått in och tagit för sig rejält! Daleho, Egzon och Gustav är några av de unga spelare som tagit chansen, men det finns även ett gäng där bakom som är väldigt sugna på att få visa upp sig och det är inspirerande för dem att se att steget inte är allt för långt till allsvenskt spel.

Jag har alltid tyckt att det varit otroligt kul att vara med i lag där man på nära håll får se hur unga spelare håller på att slå igenom och det är en sak som gör det extra roligt att spela för BK Häcken, att klubben satsar på unga spelare och inte tvekar på att slänga in dem i hetluften.

Direkt när jag kom till klubben imponerades jag av hur bra de unga spelarna var, jag förstod direkt att det finns en otrolig potential och att många av dem kommer att ta sig in i laget. De är brutala på ett bra sätt, de vågar ta för sig och kombinerar man det med den kvalitet som de besitter, så kan de gå långt.

Men det är viktigt att som ung spelare inte tro att man är framme bara för att man spelat ett par matcher, man måste fortsätta vara ödmjuk och se varje dag som en chans att lära sig något nytt. Det är många som har strandat för tidigt när de fått för mycket luft under vingarna och svävat iväg.

Jag tycker det är intressant att se hur unga spelare tar sig an och tacklar både framgång och motgång och olika val som de ställs inför. Kanske är det för att jag själv som ung spelare ställdes inför val som skulle påverka hur min karriär skulle utspela sig.

Som 18-åring fick jag möjlighet att ta steget till Ajax och jag tog den chansen. Men det var inte helt givet att hoppa på tåget och tacka ja, utan det blev många, långa samtal med min familj och en hel del ångest i mitt huvud, innan jag kom fram till mitt beslut. Jag hade ett halvår kvar av gymnasiet, jag hade aldrig bott själv, jag hade alla kompisar i Landskrona, jag kände ingen i Holland, jag hade läst om andra unga spelare som ”misslyckats” och vänt hem igen…

Till slut bestämde jag mig trots allt för att lämna tryggheten. Målet var inte att spela mig in i A-laget, inte ens att få en plats i B-laget, utan jag ville utvecklas. När jag ser tillbaka på den tiden nu, var den inställningen avgörande för att jag lyckades.

Jag var beredd på att det skulle bli ett stålbad, men detta stålbad skulle göra mig till en bättre fotbollsspelare och framförallt skulle det utveckla mig som människa. Jag gick in med tanken att om jag inte lyckades där så gör det inget, då flyttar jag hem igen och fortsätter att satsa här hemma.

Att lämna tryggheten och allt vad det innebär för att satsa helt och hållet på fotbollen är svårt för en tonåring. Som ”ungdomsproffs” har man väldigt mycket ensamtid där funderingar och hemlängtan lätt kan få en på fall. Så länge det går bra på planen leker livet men eftersom fotbollen blir ditt allt, har man ingenting så fort det går tyngre.

Det gäller att vara mentalt förberedd på detta för annars så kommer du inte att klara det livet. Med facit i hand så tog jag rätt beslut, men framförallt de första åren var ingen dans på rosor utan mycket hemlängtan, ångest, saknad och ensamma tårar.

Jag är väldigt försiktig med att säga att detta är rätt väg för en ung spelare. Tvärtom tror jag att spelare mår bäst av att utvecklas i en trygg miljö och att först försöka slå sig in i A-laget och etablera sig i Sverige och Allsvenskan innan man tar steget ut.

De unga spelarna här i BK Häcken har alla möjligheter att utvecklas och få chansen att spela på högsta nivå här i Sverige. Klubben vågar satsa på unga spelare, den står för en anfallsinriktad fotboll, faciliteterna är i toppklass och dessutom har du som ung spelare möjlighet att gå klart skolan, så att du fortsätter utveckla dig som människa även utanför fotbollen.

Just den biten är något jag rekommenderar och råder alla unga spelare – gör något utanför fotbollen, för det kommer du att få tillbaka senare i livet. Man har trots allt förhoppningsvis mer än halva livet kvar att leva efter att man slutat med fotbollen.

/Rasmus Lindgren




170311 HŠckens trŠnare Mikael Stahre och Rasmus Lindgren  under en trŠning med HŠcken den 11 mars 2017 i Gšteborg.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRN / Cop 200

Krönika: En skada som svetsat oss samman

Bara tre omgångar av Allsvenskan är spelade, men för en av oss är säsongen redan över.

Jasmins korsbandsskada visade oss fotbollens sämsta sida – men i omklädningsrummet har den också påmint oss om det finaste med lagidrott.

Känslan av att vara en grupp som stöttar varandra och stärker varandra.

Känslan av att vara ett vi.

När vi kom in i omklädningsrummet i paus, i hemmapremiären mot Djurgården, var dörren in till vår fysio stängd. När jag öppnade den såg jag Jasmin sitta på britsen där inne och jag såg i hans ögon att han visste. Har man slitit av korsbandet tre gånger tidigare, känner man igen känslan.

Jag gick fram och kramade honom. Det fanns ingenting att säga. Senare på kvällen ringde jag honom men han svarade inte, han skrev tillbaka att han inte ville prata.

Vi hade spelat en av de konstigaste matcherna jag upplevt, med fem skador som resulterade i att vi till slut hade Paulinho som vänsterback, men ändå lyckats hålla ihop det och ta en poäng. Men det enda som fanns i huvudet den kvällen var Jasmin.

Jasmin är en fantastiskt bra försvarare men framför allt är han en fin människa och det är det som gör så ont i mig och alla andra som känner honom. Han är värd så mycket mer än ännu en långtidsskada.

Erik och Alex kom med idén att vi skulle visa vårt stöd för Jasmin genom att trycka upp tröjor med hans namn och nummer, och ha på oss vid inmarschen mot Gif Sundsvall. Jasmin visste redan att vi stöttar honom men tröjorna gav oss ett konkret sätt att visa upp var vi står som lag, att visa utåt hur betydelsefull Jasmin är och att visa att han fortfarande är en viktig del i laget.

I situationer som denna märks det hur tajt ett fotbollslag kan vara. I Jasmin tappar vi en viktig spelare för vårt lag men på något sätt har situationen gjort att vi som lag blivit ännu mer sammansvetsat, när vi sett hur alla genuint bryr sig om människan när en sådan sak sker. Att se hur varje spelare lever med en lagkamrat – oavsett om man är den personen som pratar lite extra med honom eller om man är den som outtalat visar sitt stöd genom sitt sätt att vara – skapar ett starkare band mellan hela truppen. När jag sett stödet för Jasmin från de andra spelarna känner jag bara att ”fan, vad vi bryr oss om varandra”.

Fotbollsvärlden må vara egoistisk och det är på många sätt en hård och resultatfixerad miljö att vistas i – vilket gör att alla kopplar bort allt när vi går ut på planen – men det är fint att se hur vårt lag har omfamnat Jasmin. Och jag vet att Jasmin känner det.

Att ha en bra stämning och att vara sammansvetsat som lag är inte något givet i ett fotbollslag. Jag har varit med i lag som haft en fantastisk sammanhållning men jag har även spelat i lag där det minst sagt har varit ett kallt klimat.

När vi vann cupguld med Groningen, 2015, åkte vi till cupfinalen i Rotterdam med känslan att vi inte kunde förlora. Vi hade sådan tro på oss själva, sådant go i laget. Vad som än hände, även om vi släppte in ett mål, visste alla precis vad vi skulle göra.

I de lag där sammanhållningen har varit som bäst och där vi gjort saker tillsammans även utanför planen har vi också haft mest framgångar och det är när man har framgång och vinner titlar som fotboll är som roligast!

Segrar är förstås snabbfilen till att skapa go stämning i laget men det är också ett jobb som måste göras från både ledarhåll och spelarna själva, för att skapa en känsla där alla drar åt samma håll, där alla kan sätta krav på varandra och kommunicera med varandra. Finns den tydligheten i rollfördelning och rollacceptans, då vet man vad han som står bredvid och framför en på planen ska göra i alla situationer, man litar på att han gör det och man vågar sätta krav på att han ska göra det.

I dagens fotboll, där spelare kommer och går och där fler och fler spelare tänker på sin egen karriär, är det nog svårare att få den där lagkänslan som alla lag vill uppnå. Även om du själv vill bli utlandsproffs, eller få rubriker i tidningarna, måste du agera på ett sätt som också gynnar laget. För presterar laget, kommer du som individ också att se bra ut och kunna nå din framgång.

Jag tror på att lära känna varandra även utanför planen och göra saker tillsammans som lag, då tror jag att man bygger upp relationer till varandra som man sedan tar med sig in på planen. Det ger inte per automatik resultat – i Ajax 2008 tog tränaren med oss till en studio där hela laget fick måla akvareller, men det hjälpte knappast, då vi hade ett dåligt år och slutade trea i ligan.

Men att gå ifrån lagets vanliga vardag och göra något helt annat, i en situation där du som människa kanske inte är helt bekväm, gör att man lär känna varandra på ett annat plan. Självklart kan inte alla vara bästisar med varandra men att förstå syftet med att skapa ett LAG är något som jag som kapten vill jobba för i BK Häcken.

Och mitt i det sorgliga med Jasmins korsbandsskada, tror jag att den situationen blev en sådan som gjorde att vi alla spelare lärde oss lite mer om varandra. Och om hur mycket vi bryr oss om varandra.

Men ni behöver inte vara oroliga. När vi går in på Bravida Arena på söndag, finns det bara en sak vi bryr oss om. Att ta tre poäng.

/Rasmus Lindgren


170409 DjurgŒrdens Philana Tinotenda Kadewere i kamp med HŠckens Juhani Ojala under fotbollsmatchen i allsvenskan mellan HŠcken och DjurgŒrden den 9 april 2017 i Gšteborg.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRN / Cop 89

Tung förlust

Det blev en tung förlust för U21 som ikväll förlorade mot Helsingborgs IF med 3-0 på bortaplan.

–Helsingborg är bra idag och är bättre än oss i första halvlek. Vi skapar inga direkta lägen och Helsingborg kan ta ledningen efter kvarten spelad, säger Teddy Olausson och fortsätter, då är vi inte riktigt med men vi får med oss en straffspark lite senare som vi tyvärr missar.

Istället för kvittering ökar Helsingborg på sin ledning till 2–0 i första halvleks sista minut. I andra halvlek ligger vi på för en reducering och är det starkare laget men mitt i pressen kommer omställningen som punkterar matchen. Helsingborg fastställer slutresultatet till 3–0 i den 70 minuten och en jobbig dag på Olympiafältet är över.

–Vi blir lite bättre i andra halvlek men det är klart att när vi förlorar med 3–0 kan vi inte vara nöjda. Jag tycker ändå att Juhani Ojala gör det bra. Han är helt klart på gång. Dessutom gör Jakob Sellhed och Martin Lucena en klart godkänd match. Martin fick vakta målet idag och kan inte lastas för de tre baklängesmålen, summerar Teddy Olausson.

Med dagens förlust, som också var säsongen första, missar vi chansen att gå till serieledning denna gång. Vi kommer tillbaka och nästa match för U21 är torsdagen den 27 april då IFK Göteborg kommer till Bravida Arena.

Vi blåser igång matchen klockan 17.00 och som vanligt gäller fri entré!


170225 HŠckens Gustav Berggren under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan HŠcken och tvidaberg den 25 februari 2017 i Gšteborg.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRN / Cop 89

Mot serieledning?

Idag styr spelarbussen mot Helsingborg då det är dags för ytterligare en match för vårt obesegrade U21 lag. Med raden två vunna och tre oavgjorda parkerar man på en andra plats i tabellen två poäng efter IFK Göteborg men med en match mindre spelad.



170409 HŠckens supportrar med tifo fšre fotbollsmatchen i allsvenskan mellan HŠcken och DjurgŒrden den 9 april 2017 i Gšteborg.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRN / Cop 89

Många anledningar till att se U21 ikväll

Efter den märkliga hemmapremiären mot Djurgårdens IF i Allsvenskan igår är det idag dags för ny match på Bravida Arena. Det är Jönköping Södra som kommer på besök för att möta vårt obesegrade U21-lag.


FullSizeRender1

Notiser och priser från Häckens årsmöte

Mötet inleddes med en parentation samt en tyst minut för nyligen bortgångne Häcken-legenden Bengt Larsson.

Årsmötets ordförande Seroy Ghazarian förklarade därefter årsmötet som öppnat.  Mötet hölls på St Jörgen Park Resort och i korthet gick Häcken något bättre än budget, mest beroende på försäljningen av Moestafa El Kabir under sommaren. Häckens ekonomi är fortsatt mycket god, det egna kapitalet uppgår till ca 60 miljoner kronor. Man budgeterar för att gå cirka två miljoner plus 2015. Här ska tilläggas att Häcken varken budgeterar med spelarförsäljningar eller tar upp spelartruppen som ett värde i balansräkningen.

Anders Billström v.VD på BRA Bygg valdes in som ny styrelseledamot och advokaten Siri Måretnsson från Delphi som suppleant.

Det delades även ut tre fina priser under kvällen: Västra Hisingen Basket mottog Sabine Söndergaards Hederspris för sitt engagemang i bl a Biskopsgården. Gamla Häckenpojkar utsåg lagkaptenen Martin Ericsson till Årets Spelare. Medlemmarnas pris till bäste spelare, Guldkängan, gick i år till Simon Gustafson. Peter Gerhardsson berättade om läget i truppen och målen med säsongen, något vi ber att få återkomma till i en senare text, han avslutade med att uppmana alla att komma till Gamla Ullevi och stötta laget i kvartsfinalen på söndag.

Häckens mål fram till och med 2018 formulerades i punktform:

  • Vi ska vara konkurrenskraftiga i toppen av Allsvenskan eller Svenska Cupen och därmed också kvalificerade för Europaspel.
  • Vi ska vara rankade som en av Sveriges fem bästa Akademier
  • Vi ska skapa Sveriges mest attraktiva arena i sin storlek. (Bygget av Bravida Arena går helt enligt plan och invigs 5 juli.)
  • Vi ska fördubbla sponsorintäkterna från 2012 (15 mkr) till 2018. (Budget för 2015 är på 20 mkr.)
  • Vi ska vara Göteborgs ledande förening på att utveckla pojk- och flickspelare (ur ett helhetsperspektiv).
  • Vi ska samla klubbens CSR-arbete* under ett paraply.

* CSR – Corporate Social Responsibility. Ett utryck för en organisations miljömässiga, sociala och etiska ansvar för samhället den verkar i. Som exempel kan nämnas Häckens engagemang ”Meet the world” i Congo Kinshasa och Congo Brazzaville, ett skolbussprojekt i samarbete med Unicef i Bolivia, projektet RUN på Hisingen och Kim Källström Trophy.


htvjul2

HTVs julspecial 2

Häcken-TVs årliga julspecial är tillbaka för tredje gången. Varje advent sitter spännande gäster i studion och pratar om fotbollsåret som varit och det som ska komma. Det pratas julmat, skidvalla och vacker julmusik. Glad andra advent önskar BK Häcken Andra Advent- Gäster; Peter Gerhardsson & Teddy Olausson.

Fotboll, Allsvenskan, Malmš FF - HŠcken

Vad hände sedan?

Andrés Vasquez värvades till BK Häcken under sommarfönstret 2011. Efter några år i Schweiz och Champions League-spel med FC Zurich och senare Grasshoppers återvände mittfältaren till Göteborg där de gulsvarta blev den nya klubbadressen. Efter en lovande start hos Hisingens stolthet med flera starka prestationer började skadorna att avlösa varandra. Två år senare gick Vasquez och Häcken skilda vägar.

Vad hände sedan med den förra U21-landslagsmannen?

Efter en längre paus från fotbollen tog Vasquez tag i studierna, pluggade upp några ämnen samtidigt som han köpte hus precis utanför staden. I dag är han tillbaka i hetluften.

– I dag är jag tillbaka i Schweiz och spelar för FC Wii. Det fungerar väldigt bra just nu. I veckan målade jag två gånger om, så det var en skön känsla. Jag har många vänner här i landet efter min förra sejour som stöttar mig.

Hur hamnade du där?

– De hade varit intresserade en längre tid. Jag bestämde mig för Wil när Axel Thoma som nu är sportchef i Grasshoppers ringde. Det är ingen man säger nej till, säger Vasquez som även beskriver den stora skillnaden mellan svensk och schweizisk fotboll.

– Schweizisk fotboll jobbar lite mer med spelarens spetsegenskaper medan man i Sverige kanske fokuserar mer på organisationen i spelet.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Jag hoppas nå min nivå rent fysiskt och prestera för att spela i några av de större klubbarna här nere, men jag tar steg för steg. Jag trivs bra med min omgivning

Vad är ditt starkaste minne från Häcken?

– Alla var sköna, men skönast är nog Moffa och Damir ”salsakungen” Isanovic som jag brukade dansa salsa med mellan träningarna. De lärda mig ett och annat om salsa och kvinnor, speciellt Moffa som är ett geni i mina ögon, konstaterar mittfältaren.

Något meddelande du vill skicka till Häcken eller fansen?

– Jag säger som Wiz Khalifa i den magiska introlåten – ”You know what it is black and yellow black and yellow black and yellow”. Viva Hisingen!

 


Sponsorer

BRA