14 år gammal flyttade Godswill Ekpolo hemifrån. Till Barcelonas fotbollsakademi. Där tränade han med Lionel Messi.

– Jag vågade inte tackla honom, jag var rädd att han skulle bli skadad.

Via Fleetwood Town i England, där han hade Malmö FF:s tränare Uwe Rösler som tränare, och en sejour i spanska tredjeligan hamnade han förra året på Hisingen och BK Häcken. En flytt som han aldrig har ångrat.

– Jag kom hit ensam utan min familj men BK Häcken har blivit som min andra familj.

Hisingen 2019.

Goodswill Ekpolo, eller Will som alla runt laget kallar honom, har precis ätit lunch i matsalen på GPA. Lax med potatis. Det är bara fyra matcher kvar av årets tävlingssäsong. Det börjar kännas.

– Jag är lite trött i dag. Men det är ingen fara, jag är bara lite sliten.

Sedan sommaren förra året är GPA hans andra hem. Det var i juni han anlände hit från Mérida i Spanien. Flytten till Göteborg och BK Häcken har gett honom precis det uppsving i karriären som han var ute efter. Men vi återkommer till det.                        

Spanien 2001.

Will är sex år när flyttlasset går till Spanien från hemlandet Nigeria. Hans pappa lämnade landet några år tidigare för att söka en stabilare försörjning. Kvar i Nigeria var Will, hans mamma, en äldre bror och en yngre syster. Efter att pappan lyckats skaffa sig en ordnad arbetstillvaro inom matindustrin så kunde familjen följa efter och förenas i Spanien.

– Det är viktigt för oss att familjen är tillsammans så att kunna flytta till pappa i Spanien var något vi hade sett fram emot länge. Jag minns egentligen inget av tiden i Nigeria, jag var så liten då. Men vi hade det okej. Mamma jobbade som lärare och tog hand om oss bra, säger han.

Det var först i Spanien som han började spela fotboll ”på riktigt”. Han var åtta år när han tillsammans med sin två år äldre bror en dag upptäcktes på gatan utanför huset.

– Jag minns att det var någon som såg oss som sade att vi borde spela för en klubb. Så pappa tog med oss till en klubb i närheten där vi började spela. Jag fick direkt spela med dem som var ett år äldre än mig.

Familjen Ekpolo hade bosatt sig i Tarragona. En hamnstad belägen 1,5 timmes bilfärd söderut från Barcelona. En resväg som Will snart skulle komma att bli väldigt bekant med. 

Han hade bara spelat fotboll i två år när han återigen blev upptäckt. Och den här gången var det av Barcelona. Världsklubben. 

– Vi var på en turnering i Valencia. Scouter från Barcelona var där och skulle bland annat kolla på en spelare i mitt lag. Efter turneringen kom de fram till mig istället och sade att de vill att jag skulle börja i deras akademi. Jag kunde inte tro på det först utan tänkte att de skojade. Det var otroligt att Barcelona, en av världens största klubbar, ville ha mig. 

Men det var inget skämt och snart fick tioårige Will fick en ny rutin. När skoldagen var slut blev han upphämtad med buss som tog honom till Barcelona där fotbollsträning väntade. 

– De hade en buss som de plockade upp spelare med och sen körde de hem oss. Jag kunde göra läxorna på bussen och vila lite. Jag var hemma igen vid åtta på kvällen, det var en bra tid.

Rutinen fortsatte några år fram tills han var 14, då flyttade han till La Masia som Barcelonas akademi heter. Där kunde han både studera och spela fotboll och satsningen på fotbollen blev allt mer seriös. Vid den här tiden spelade han som mittfältare. Men snart blev han omskolad till mittback för att när han var 17 år flyttas till högerbacksplatsen, och där har han blivit kvar sedan dess.  

Will gjorde bra ifrån sig och i den övre tonåren var han kapten för U21-laget och han gjorde även flera matcher för reservlaget, laget närmast under A-laget. Tiden i akademin var samtidigt stundtals också tuff med mycket press och höga krav men djupt religiöse Will fann styrka i sin tro och, precis det som han kommit att bli känd för här på Hisingen, så gav han allt. Varje träning, varje dag.

– Är man inte tillräckligt bra så tar de in en annan spelare, alla vill spela i Barcelona. Hela tiden var man tvungen att ge 100 procent och alltid se till att vara förberedd. Min tid där var både upp och ner men med Guds vägledning så försökte jag alltid att göra mitt bästa och aldrig ångra något.

Sammanlagt skulle det bli elva år i Barcelonas akademi. De sista åren minns han med blandade känslor. När han var 19 år skadade han menisken i sitt ena knä och operation och ett års frånvaro från fotbollsplanen följde, något som han beskriver som den tuffaste perioden i sin karriär. Men han kom tillbaka ännu starkare och innan tiden i Barcelona var över fick han vid några tillfällen vara med och träna med A-laget. Med Sergio Busquets. Med Gerard Piqué. Och med en viss Lionel Messi.

– A-laget tränar på ett annat ställe så man ser dem aldrig. Några gångar fick jag vara med där och det var ett privilegium att få träna med spelare som man beundrar. När jag mötte Lionel Messi så vågade jag inte tackla honom för man ville inte att han skulle bli skadad.

Att ha tränat med Lionel Messi är naturligtvis ett minne han värderar högt men om han ska plocka fram det allra bästa minnet från de elva åren i akademin så är det något annat.

– Mitt starkaste minne är från när jag tränade med A-laget och hur otroligt vänliga brasilianarna Dani Alves och Adriano var mot oss unga unga spelare. Innan hade man bara sett dem på tv och trodde att de skulle vara väldigt seriösa inte prata med oss. Men de var så välkomnade mot oss och tog hand om oss så bra.

Will var 21 år gammal när han fick beskedet att det utgående kontraktet inte skulle förnyas och tiden i Barcelona var över. Då gick flytten till Fleetwood Town i engelska League One. Där fick han Malmö FF:s nuvarande tränare Uwe Rösler som tränare. Men tiden i England blev inte som Will hade hoppats på.

– Jag fick inte spela så mycket men Rösler sade att han trodde på mig så mitt ettårskontrakt förlängdes med ytterligare ett år. Men när jag inte fick spela så mycket andra året heller så kände jag att jag behövde flytta på mig för att få speltid. Så jag gick på lån till Mérida i spanska tredjeligan under det sista halvåret av mitt kontrakt. När kontraktet gick ut ville jag ha en ny utmaning.

BK Häckens sportchef Sonny Karlsson hade vid den är tiden, inspirerad av Gif Sundsvall som värvat in flera skickliga spanjorer, riktat sitt intresse mot Spanien och kontakt togs med Wills nya agent. Även om Will vid den tiden inte kände till just BK Häcken så hade han en del koll på svensk fotboll. 

– Jag kände till Malmö FF eftersom de spelat i Champions League mot Real Madrid. Och jag visste vilka IFK Göteborg var eftersom de spelat mot Barcelona i Champions League för längesen. IFK Göteborg gjorde tre mål mot dem och vann och den matchen pratar de fortfarande om i Barcelona. När min agent berättade om BK Häcken och att laget låg i högsta ligan så såg jag möjligheten att det skulle vara bra för mig och att jag så klart ville komma hit.

Flytten till Hisingen har han aldrig ångrat. Efter att ha gjort sin allsvenska debut mot Örebro på hemmaplan den 29 juli förra året så har han varit given på högerbacksplatsen i laget. Efter den tyngre tiden i England och den korta perioden i spanska tredjeligan så har han funnit sig tillrätta på Hisingen. Här känner han trygghet och här har han fått tränarnas förtroende och regelbunden speltid.

Dessutom har familjemänniskan Will på ett sätt hittat en ny familj. 

– Alla har varit fantastiska mot mig sedan jag kom hit. Framför allt måste jag tacka spelarna. Jag har varit i många klubbar och har aldrig tidigare sett spelare som bryr sig och vill hjälpa på sättet som de gör här, det är otroligt. Jag kom hit ensam utan min familj men BK Häcken har blivit som min andra familj. Det har gjort att allt blir enklare för mig och jag kan fokusera på att träna hårt och bli bättre. Tränarna har gett mig förtroende och genom att jobba hårt så tackar jag dem för det. För mig har det varit fantastiskt att komma hit och det har varit perfekt för min karriär, säger han.

Sportsligt har de senaste två veckorna inte varit riktigt lika fantastiska men trots besvikelsen över de sämre resultaten så ligger Wills fokus på att göra en så bra avslutning av serien som möjligt och sedan komma tillbaka starkare nästa år. Både som lag och själv som spelare. Han vill göra fler mål och fler assist och bidra ännu mer till laget. När det är uppnått tar han sikte på nya mål. Precis som han gjort under hela sin karriär.

– Många vill bli fotbollsspelare och det är inte lätt. Jag är inte den mest talangfulle spelaren i världen men med Guds hjälp och hårt arbete så är allt möjligt. Jag har mina drömmar och mina mål men jag brukar inte dela med mig av dem. Men vart jag är än så kommer jag alltid att göra allt jag kan, varje dag och varje träning. Kanske att man lyckats med det man vill uppnå, kanske inte. Oavsett så måste jag kunna vara nöjd med sig själv och aldrig ångra något. Framtiden är i Guds händer, säger Godswill Ekopolo.