Supporterskap, socialt patos, Sektion G

Hennes hjärta färgades gulsvart när hon blev ungdomstränare för barnens lag i BK Häcken, 2005. För fem år sedan tog Magdalena Silfverberg steget in i klacken och på Sektion G fann hon kärleken direkt.

– Det var som om man hade känt varandra i hela sitt liv, från dag ett, säger hon.

Fotbollsintresset ärvde Magdalena Silfverberg från storebrorsan och själv spelade hon i Trollhättans FK under uppväxten. Hon flyttade till Hisingen när hon var 25 år och när hennes barn så småningom började spela fotboll, var det en självklarhet att hon skulle ställa upp och träna deras lag.

När hon blev tränare i BK Häcken fastnade hon direkt för kärleken hon upplevde i klubben.

– Den här familjekänslan. Glädjen och värmen. Jag har varit gulsvart sedan dess.

Som en del av Sektion G, får hon utstå en del hån från andra klubbars supportrar.

– Vi är töntklacken – många skrattar åt oss eftersom vi inte är så många. Men jag bryr mig inte.

Istället visar den gulsvarta klacken gång på gång upp en stor dos självironi och humor.

– På AIK borta i fjol skulle vi flytta ner ett etage inför matchen och när vi skulle ner där, visade det sig att hela klacken fick plats i en hiss. Den är fin – vi tog fram mobilen och tog en selfie och garvade åt det, berättar hon och skrattar åt minnet.

Men sedan blir Magdalena allvarlig.

– Jag beundrar många klackar som har mycket folk oavsett match, där är vi väldigt svaga. Men vår största styrka är att vi inte bråkar. Vi har kärlek, värme och vi stävjar fula ord på läktaren. Då är jag väldigt stolt över att tillhöra ”töntklacken”, då får de gärna kalla oss det. Vi är förebilder för barnen och det gör mig stolt.

Och numerären på Sektion G växer för varje år. Det rekordstora bortaföljet till finalen i Svenska Cupen i Malmö i fjol, blev en milstolpe inte bara tack vare guldet.

– Det var en gulsvart vägg. Det har vi inte upplevt, man fick knö sig in i bortaklacken. Vi åkte åtta bussar till Malmö – hur får vi till det? Då ska vi kunna få ihop så många bussar till Borås också.

Supporterengagemanget är inte det enda engagemang Magdalena Silfverberg har inom fotbollen, hon är även tränare för Gatans Lags herrar. Ett arbete där hon får förena passionen för fotbollen med sitt sociala patos.

– Jag har haft missbruk i släkten, alkoholism, så jag har stått vid sidan som anhörig och sett baksidan. Känslan med Gatans Lag går inte att beskriva i ord. Jag blir så ödmjuk när jag ser hur våra killar kämpar för att hålla sig drogfria varje dag. De är stjärnor, hjältar, idoler varje dag.

I fjol ledde hon laget i VM för hemlösa i Glasgow, Skottland.

– Vi mötte Elfenbenskusten. Deras målvakt stod i Converse och en kille som var skitgrym spelade i hårda plastsandaler. En dag såg vi en kille som hade ett amputerat ben som satt och spelade ukulele och var jätteduktig. Dagen efter ser vi samma kille på planen – han är målvakt – med ett ben – och han var grym. Då sa vi det till våra killar: temat i dag är ödmjukhet.

– Det var en sådan upplevelse. Vi grät, vi skrattade, vi var arga. Det var en sådan känslobomb hela veckan. Visst, vi tävlade, men vi fick samtidigt så många vänner. Det var en ära att bara få vara där. Bara att få stå där och sjunga nationalsången.

Räkna med att det blir sång från Magdalena Silfverberg även i hemmapremiären mot Djurgården. På söndag går hon till matchen med sin pojkvän – som tillhör Järnkaminerna.

– Vi går till ”Vallen” tillsammans, sedan går han till bortaklacken och jag till Sektion G. Och jag ser redan fram emot att komma hem och sätta mig i vardagsrummet efteråt…

 

Magdalena Silfverberg

Ålder: 44 år.

Bor: Hisingen, ”farligt nära Getingboet”.

Familj: Två döttrar och en son.

Magdalenas allsvenska tips för BK Häcken 2017: ”Vi blir fyra. Och det är vår tur att vinna ett derby.”

Bästa gulsvarta minnet: ”Cupguldet. Det var det värsta och det bästa som jag upplevt i fotbollssammanhang. Jag har aldrig varit så nervös och jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv. Det var helt makalöst. Helt makalöst.”