Herr
2020-04-24 15:54:54
Tuominen: ”Bate ville förlänga med mig”

Han var höstas med och tog Finland till deras allra första Europamästerskap, något som gav fotbollshysteri i hela landet. 

– Hela Finland var galna, alla var ute på gatorna.

Med vitryska Bate Borisov vann han två nationella mästerskap under sina tre år där och trots att han bara spelade 14 matcher från start ville klubben ha honom kvar.

– De ville att jag skulle förlänga men jag kände mig klar där, jag är väldigt exalterad över att vara här.

Nu har Jasse Tuominen landat på Hisingen.


Nystarten i karriären har inte riktigt blivit som planerad. Åtminstone inte än så länge. Om vi nu hade befunnit oss i ett normalläge istället för i den limboliknande situation som coronapandemin placerat svensk fotboll i så skulle Jasse Tuominen igår ha spelat allsvensk bortamatch mot Elfsborg. Det skulle ha varit den fjärde allsvenska matchen för säsongen, efter premiären den 6 april hemma mot AIK. Men så har det ju nu inte blivit. Jasse har istället precis kört ett hårt träningspass på Bravida Arena och han får vänta med att på allvar visa upp vad han går för. Han får vänta med att få den speltid som han, efter ”bara” 14 seriematcher från start under tre år i vitryska Bate Borisov, sett fram emot. Och längtat efter.

– Det har varit konstigt, plötsligt stannade allt bara. När viruset började spridas mer och mer så gissade man att det här skulle kunna hända och man ställde in sig lite på det. Nu är det bara att vänta, försöka hålla sig fit och positiv. Förhoppningsvis kan vi köra igång i juni, säger han.


En del av sin repertoar har han dock hunnit ge prov på. Kanske framför allt i cupmatchen mot Gais. Där var han inblandad i det mesta framåt, och det var en hel del. Då spelade han som ”tia”, bakom Bollklubbens senaste nyförvärv Alexander Søderlund. Det gick snabbt, det var vackert och det var ofta vägvinnande. Med lite tur med marginalerna hade han kunnat bli målskytt och fått fler assists än den läckra lilla skarven till Daleho Irandusts 2-0-mål.

– Det var nog en av de bästa matcherna hittills för mig i Häcken. Det var första tävlingsmatchen för året, det var bra atmosfär på arenan och skönt att börja med en bra match. Jag spelade bra ihop med ”Søder” trots att vi bara hade tränat en gång ihop, det var kul.


När BK Häckens sportchef Sonny Karlsson i december kommenterade den färska värvningen av Jasse så sa han att tanken var att finländaren först och främst skulle ses som center, men att han också kan spela ”tia”, och även på kanten. Inledningsvis var det också som ”nia” han spelade. Men efter värvningen av Alexander Søderlund så har Bollklubben två renodlade ”nior”, sedan tidigare finns också Gustaf Nilsson i laget, så som känslan varit i de senaste matcherna, och sett till vilken position Jasse numera har på träningarna så verkar det vara som ”tia” det är är tänkt att han ska spela framöver.

– Jag har spelat som ”tia” i Finland men i Bate hade de inte den rollen så då var jag ”nia”. Nu när jag spelat i tia-rollen här så har det kommit tillbaka till mig hur roligt det är. Jag vill ha mycket boll och vara delaktig och det är en rätt fri roll. Samtidigt så fokuserar försvararna mer på anfallaren så man får mycket ytor. Jag tror att mina mina egenskaper kommer bra till pass som ”tia”, fortsätter han.


Nystart var det som sagt. Efter de tre åren i vitryska Bate Borisov var finländaren mer än redo för något nytt. Livet i huvudstaden Minsk, där de flesta av spelarna bodde trots att träningsanläggningen ligger i anslutning till staden Brysu, en dryg timme från Minsk, och tiden i klubben beskriver han som lärorik och nyttig. Med hjälp av privatlärare lärde han sig ryska så pass bra att han både kan läsa och förstå det mesta och hålla enklare konversationer. Men på planen gick det inte riktigt så bra som han hade hoppats.

– Jag passade inte riktigt in i laget, jag fick inte plats i pusslet. Men man måste komma ur sin "comfort zone" och jag utvecklades mycket som fotbollsspelare. Jag har många bra minnen därifrån, allt var väldigt professionellt och jag hade allt som jag behövde. Och det var skönt med en stor stad, när fotbollen inte funkade så var det extra skönt att inte vara i en liten stad. Socialt hängde jag första året med några spelare från Balkan. Andra året kom det spelare från Frankrike och Hervaine Moukam som kom då är nu en av mina bästa vänner. Tredje året kom det även spelare från Norge och Island. Jag var den förste som kom till Bate från norra Europa, jag öppnade en del dörrar så sett.


Han var bara 21 år gammal när han flyttade österut från Lahtis, där han hade slagit igenom i den finländska ligan. Att som så ung och ensam komma till ett helt nytt land med ett helt främmande språk kan vara tufft att hantera. Men trots sin unga ålder var han redo och mogen för den utmaningen han ställdes inför.

– Jag hade länge haft en känsla att jag ville spela utanför Finland så jag hade ingen hemlängtan utan jag visste att min familj alltid skulle stötta mig även om vi inte sågs. Jag hade en flickvän då också som jag pratade med varje dag så det var inga problem. Samtidigt gjorde tiden där också att jag lärde mig mycket om mig själv, det var en bra livslektion.


Även om han inte fick spela så mycket som han velat så utvecklade han som sagt sitt fotbollskunnande och han är en bättre fotbollspelare nu än för tre år sen. Och klubben var dessutom så nöjda med honom att de ville att han skulle stanna kvar i klubben.

– De sa till mig redan under sommaren förra året att de gärna ville förlänga med mig och sedan efter säsongen kom de till mig för att ta det vidare konkret men jag hade redan bestämt mig för att jag ville lämna, jag var klar med Vitryssland och ville komma vidare.


Och det blev alltså till Hisingen. Det var landslagskollegan Joona Toivio som vid en landslagssamling i höstas nämnde Bollklubbens intresse för honom och Joona blev ett naturligt bollplank i processen som efter ett tag landade i ett treårskontrakt med BK Häcken.

– Jag hade först egentligen ingen tanke på Sverige men efter ett tag kändes det väldigt naturligt att ta steget hit. Här känner jag att jag har en chans att bara fokusera på fotbollen utan att behöva känna stress över något annat, det är precis vad jag behöver just nu. Sverige är rätt likt Finland så det känns lite som hemma här.


Veckans sista träning är avklarad. En ledig helg väntar. Ovanligt för en fotbollsspelare den här tiden på året men det finns inga timmar kvar att träna på för den här veckan. Spelare och ledare är korttidspermitterade och kan ”bara” träna 16 timmar. Istället för att spela fotboll får Jasse göra något annat. Som att spela tv-spel, ”men jag gör det främst som ett sätt att hålla kontakten med mina vänner”. Eller kanske hitta något nytt intresse, ”om jag ser saker så vill jag gärna lära mig det, jag fick idé om att jag ville lära mig Rubiks kub så jag köpte en i Vitryssland och tränade och kunde lösa den på rätt kort tid efter ett tag”.

Samtidigt väntar han ivrigt på få återuppta tävlingssäsongen. 14 juni är det datum som Svenska Fotbollsförbundet och de allsvenska klubbarna siktar på att kunna köra igång. Till det så efterlängtade första Europamästerskapet med Finland får han vänta ytterligare ett helt år. Men Jasse väljer att vända det till något positivt.

– Det är en bra möjlighet för mig att bli ännu bättre och få mer tid till att fokusera på mina svagheter. Det blev en besvikelse när det beskedet kom men folks hälsa är viktigare och det är bättre att skjuta fram det istället för att spela inför tomma läktare. Det är självklart ett stort mål för mig att få vara med där men just nu jag tänker först och främst på Häcken och att jag vill göra det så bra som möjligt här och hjälpa laget till nya framgångar.

BK Häcken
BK HÄCKEN 2019 | All Rights Reserved