Johan Hammar lämnar BK Häcken – går till Örgryte IS

Johan Hammar lämnar BK Häcken efter nästan nio år i föreningen. Mittbacken har varit med under de mest framgångsrika åren i klubbens historia och har fått infria många drömmar. 

– Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så bra som det blivit, säger han. 

Johan Hammar skrev på för BK Häcken inför säsongen 2018. Han säger att han kom till en stabil allsvensk klubb med familjär stämning, en trupp i harmoni – och något som låg i luften.

– Klubben stod lite i startblocken till något intressant och man kände att det var något spännande på gång, säger han. Jag var ingen etablerad allsvensk spelare då utan fick jobba mig uppåt och jobba väldigt hårt. 

Bröt nya barriärer

Utvecklingen tog fart, både för Johan Hammar och BK Häcken som under de snart nio år mittbacken varit med har tagit tre cupguld, klubbens första SM-guld och spelat gruppspel i Europa. Något han aldrig kunnat drömma om, säger Hammar.

– Jag har varit i klubbar tidigare där man vunnit, men då har det förväntats på ett annat sätt. Här var det mer att vi behövde slå igenom den där dörren som stod framför oss. Och det krävde hårt jobb från alla i föreningen för att våga prata om de här titlarna som vi skulle ta. Det är en tid som jag kommer att titta tillbaka på med otroliga minnen och jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så här bra som det har blivit.

Den nu 32-åriga Hammar har gjort 234 matcher för gulsvart, 12 mål och tre assists. Ett av målen kom i den match han själv säger är ett av de största minnena han fått i BK Häcken, SM-guldet 2022. Ett annat är gruppspelet i Europa – att bryta ännu en barriär. Och som försvarare har han haft att göra. 

– Mycket kan man säga om Häcken, men vi har aldrig varit ett lag som hållit många nollor om man ska vara ärlig, skrattar han. Det ställs mycket krav på oss i backlinjen och det är något som jag har älskat. Man ska vara bra med bollen, man ska våga stå högt, man ska spela man mot man – oavsett vem man möter och vart i världen man åker. Och det har vi fått sota för många gånger men vi har också uppenbarligen skördat stora framgångar med det. 

”Bidragit till en varm kultur”

Johan Hammar är den nuvarande spelare som varit längst i föreningen. Och fotbollschef Martin Ericsson konstaterar att det är under de enskilt mest framgångsrika åren i klubbens historia, där Hammar bidragit både på och utanför planen.

– Det är en känslosam dag när någon som varit en del av laget och klubben under så många år lämnar, säger Ericsson. Med sitt engagemang för klubben och laget har han bidragit till att bygga en stark och varm kultur. Samtidigt har han varit en framträdande spelare på planen, där tankarna speciellt går tillbaka till guldåret och de många starka prestationerna där. Tyvärr har Johan även gått igenom några längre skadeperioder, men när vi summerar hans tid i Bollklubben så är det med respekt och värme, och ett stort tack. 

Hammar blev med åren en kulturbärare med stort engagemang för hela föreningen. Och bland de många lagkamrater han hunnit ha lyfts Rasmus Lindgren och Emil Wahlström fram lite extra. 

– Lindgren var ju min stora mentor när jag kom, Emil Wahlström likaså. Och jag hoppas att jag de senaste åren varit den spelare som de unga kunnat luta sig mot, för det krävs att det finns sådana spelare i en förening. Sedan måste jag nämna Even Hovland också, min vän och parhäst under många framgångsrika år. Utan honom hade vi aldrig tagit något guld.

Kunnat vara sig själv

Nu är han redo för något nytt, säger Hammar om flytten till Örgryte IS. Men åren i BK Häcken har format honom som människa och spelare, och han blir rörd när han beskriver klubben och dess supportrar är för honom. 

– Det är en klubb där man kan vara sig själv. Det var Sonnys första ord när jag kom – du ska bara vara Johan så blir det bra. Och det har jag försökt bära med mig. Jag hoppas supportrarna minns alla framgångar och titlar som vi lyckades vinna ihop, men också att jag har tagit mig tid till folk och har representerat klubben på ett bra sätt. Jag är tacksam för kärleken de gett mig och hoppas att de ser mig som en bra människa. För det är någonstans det vi döms på i slutändan.