Andreas Alm summerar 2019 under årets sista månad. I 24 avsnitt fram till julafton berättar han om året ur sitt perspektiv som huvudtränare för BK Häcken. Ibland genom en kortfattad lucköppning, andra dagar längre och mer betraktande.
Så följ med Andreas in i champagnedoftande omklädningsrum, ta del av känsloutbrott från domarrum och minns de avgörande ögonblicken från det bästa gulsvarta året i Bollklubben Häckens historia. Här är Andreas bestående tankar från fotbollsåret 2019 – med en glimt av 2020.
2. Två trendbrott på två år
Ifjol vann fembackslinje. I år en (1) central forward.
Trenderna kommer och går i Allsvenskan.
Sedan Graham Potter lämnade Östersund har serien blivit mer statisk. "Influencern" Potters förmåga att få sitt lag att sorglöst glida mellan olika formationer under pågående spel försvann omedelbart med honom till England. Den totala flexibiliteten under Östersunds framgångsresa är borta men så också tiden då ett allsvenskt lag endast spelade en formation (tillåter mig ordvalet formation, enklare trots att det är lika styltigt och många gånger intetsägande som spelsystem) under en match.
I den länge tudelade serien – sju lag i jakt på medaljer, resten i kamp för att undvika nedflyttning – spelade få lag samma formation i anfall och försvar. Lejonparten av 2019 spelade BK Häcken 4-3-3 i anfall och tidig press men 4-4-2 i försvar runt mittlinjen. Få av medaljlagen ändrade formation under säsong och sällan under match, i kontrast med det mest flytande vi sett med Potter: Djurgården 4-3-3, Malmö 3-5-2, Hammarby 4-3-3 och AIK 5-3-2.
Jag slogs efter halva säsongen av medias svala intresse för formation. Tidigare har större resonemang kring, och hyllning av, modern och framgångsrik fotboll stadigt vilat på formation, särskilt i poddmedia (kanske har förra årets 4-4-2-trend hos flera europeiska storlag gjort att det "nya" där ute är mindre sexigt att belysa).
Med Allsvenskan 2019 färdigspelad fick vi ett tydligare mittenskikt och mästare med en (1) central forward – i mer än ett decennium hade idel forwardsduos härjat i guldlagen. AIK bröt 2018 även fyrbackslinje-epoken för mästare. Två trendbrott på två år.
Sånt som fortfarande taktik-trendar i Allsvenskan: vertikal press (tysk?), diagonala passningar innan avslutsfas (Bielsa och Ajax?), ytterbackar i centrala positioner (och med följden mer flytande centrala mittfältare, Holland?), lyfta upp en mittback i slutforcering (sen gammalt i Sverige), mittbackar med skickligt passningsspel snarare än att "ta fram bollen" (spansk?), trebackslinje där mittbackar både kliver hårdare defensivt men också ansluter i anfall (Sheffield U?).
