Imam Jagnes väg till att, som 16-åring, skrivit på ett A-lagskontrakt är en framgångssaga. Men det är en saga som stött på en del hinder längs vägen. Faktum är att han för ett drygt år sedan inte ens ansågs vara tillräckligt bra för BK Häckens akademi.

– När jag reflekterar över hur detta har gått till så är det rätt sjukt egentligen, säger han.

På hösten det år de fyller 15 år får spelarna som tillhör BK Häckens breddverksamhet besked om de får en plats i Bollklubbens akademi. Hösten 2018 var Imam Jagne en av de spelare som stod inför det, kanske inte avgörande, men väl viktiga beskedet.

Inför mötet med bland andra P17-ansvarig Hristijan Cvetkovksi så var Imam inte särskilt hoppfull. Dels hade det gått sisådär under sensommarens seriespel, dels hade han åkt på en revbensskada någon vecka innan mötet och prognosen sa vila från fotbollen i en månad.

– Jag trodde att det var kört för mig, minns han och fortsätter:

– Det var många spelare som var före mig och eftersom jag hade åkt på skadan så kändes det ännu mer hopplöst.

Men missmodet till trots så fick han ett positivt besked. 

– De sa att jag egentligen inte är tillräckligt bra och att jag inte är en akademi-spelare just nu. Men de valde att ge mig chansen för att de såg potential i mig. Det är jag väldigt tacksam för, utan det så hade jag inte varit här nu, säger han.

Samtidigt gav det något tvetydiga beskedet honom också en extra sporre. 

– Jag kände själv att jag kanske inte varit på topp men det blev också en extra motivation när han sa till mig att jag inte var tillräckligt bra. Då kände jag, ”Va, är jag inte tillräckligt bra, det enda jag gör är ju att träna varje dag”. Jag tog det som motivation, jag lyssnade på det de sa varje träning och försökte utveckla mig hela tiden, säger han.

Det fortsatte dock att gå tungt på planen. Han var ingen startspelare när P17-serien drog igång och när han väl spelade så förpassades han till vänsterkanten och fick inte spela centralt, där han helst vill spela. 

Han skulle dock få en chans, när de ordinarie innermittfältarna inte var tillgängliga. Men även om han gjorde bra ifrån sig i matchen mot Helsingborg så var han snart tillbaka på vänsterkanten och bänken igen. Sedan kom Gothia Cup.

– Inför turneringen hade jag hade en ganska dålig inställning men jag var realistisk, jag visste att jag skulle få sitta bänk. I första matchen kommer jag in och lyckas göra en assist. I nästa match mot Sundsvall fick jag spela men då tänkte jag att han nog vilar de bästa spelarna. Jag gör en okej match och allt var normalt. Sen kommer jag till tredje gruppspelsmatchen och då fick jag starta igen och sen fortsatte det så. Det gick bättre och bättre och jag kände att tränaren litade på mig. Jag förstår egentligen inte själv vad som hände.

BK Häckens slogs ut i semifinalen av inbjudningsturneringen Puma Trophy. Det var en stark bedrift av laget att ta sig så långt och en av dem som utmärkte sig extra var Imam. På det inre mittfältet hade han visat upp hela sin repertoar. Blicken för spelet, löpstyrkan, presspelet och den funktionella tekniken. Att Gothia Cup är ett bra fönster att synas i fick han snart erfara.

– Efter Gothia var jag deppig och låg bara hemma och så får jag ett samtal från tränaren i svenska P03-landslaget som säger att jag har blivit uttagen, jag hade aldrig varit uttagen till läger eller något innan, så tänkte jag vad fan är det här. Men tack typ.

Men det slutade inte med landslagsläger. När han kom hem från äventyret fick han beskedet att han skulle vara med och träna ett pass med Bollklubbens A-trupp. Från P17 raka vägen till A-laget alltså. Förbi P19 på vägen men utan att stanna till.

BK Häckens tränare Andreas Alm var en av dem som sett Imam under turneringen och nu ville han se honom på närmare håll. Gothia Cup är ett bra fönster var det som sagt. Andreas Alm har en historia av att ge unga spelare chansen. Under sin tid som tränare i AIK släppte han bland andra upp en viss Alexander Isak. Och nu hade han fått upp ögonen för ännu en talangfull yngling, som fortsatte undra vad som egentligen hände.

– Det var Hristijan som sa att jag skulle träna med A-laget veckan jag kom hem. Det är även han som är anledningen till att jag är här där jag är just nu. Hristijan tog upp mig till P17 och det är han, tillsammans med Jesper (Ljung ansvarig för P19) som har utvecklat mig mest. De har fått mig att inse att jag måste jobba ännu hårdare och de har pressat mig på ett sätt så jag har utvecklats.

Imam hann göra en träning med A-truppen innan nästa besked kom. Nu skulle han flyttas upp från P17 till P19. För några veckor sedan var han inte ens ordinarie i P17.

–  På två veckor har jag fått vara med i landslaget, fått träna med A-laget och blivit uppflyttad till P19, jag tänker: ”Vad är det här?”.

Från där och då har det gått spikrakt åt ett håll. Fler och fler träningar med A-laget parallellt med matcher och träningar i P19. Och så pricken över i:et. I den sista allsvenska matchen för säsongen. På Tele2, mot ett guldjagande Hammarby inför 30 000 åskådare fick han göra allsvensk debut. Det perfekta slutet på en nästan osannolik sommar och höst.

– Det var det mäktigaste någonsin, 30 000 personer där och så får jag komma in, jag som inte ens fick spela med P17 för fem månader sedan. Jag är väldigt tacksam för men det är Guds plan. Men det tar inte slut bara för att jag har gjort allsvensk debut, jag kommer fortsätta kriga. Min mamma ringde mig efter matchen och förstod ingenting av vad som hade hänt. Jag trodde inte att jag skulle få spela så jag hade inte sagt något särskilt om matchen men så hade min moster sett mig på TV och ringt min mamma, (skratt). Mamma var jätteglad för min skull men tyckte jag skulle berättat för henne att det var en allsvensk match jag åkte iväg på.

Att Imam Jagne erbjöds A-kontrakt av sportchef Sonny Karlsson kändes som en tidsfråga med tanke på att hans medverkan i A-truppen ökat successivt hela tiden och för några dagar sedan blev som bekant också alla papper klara. Nu är han till fullo en del av BK Häckens A-trupp. Han har tilldelats tröja nummer 27. Med tanke på det succéår han stod för så är det fler än BK Häcken som insett hans potential.

– Det har varit agenter som hört av sig men det är så när det går bra, så jag tänker inte på det utan fokuserar på att jobba hårt och utvecklas och även vara en bra människa utanför planen.

Det är även några klubbar som hört av sig men jag har inte varit så intresserad av det, jag har fokuserat på att få A-lagskontrakt här. Jag har allting i BK Häcken och behöver ingenting annat just nu, säger han och fortsätter:

– Det kanske låter lite dumt men jag ska försöka ta en plats, även om det är svårt. Men det är så jag utvecklas, jag får se på dem som är etablerade och lära mig av dem men ändå försöka få så många minuter som möjligt. Jag är väldigt ödmjukt inför allt som har hänt och vet att jag måste fortsätta jobba hårt varje träning och varje match, säger han.