I oktober månad samlar BK Häcken in pengar till Bröstcancerförbundet, bland annat för att sätta ljus på forskningens betydelse. Tusentals kvinnor drabbas av bröstcancer varje år och nu berättar Louise Karlsson, styrelseledamot i BK Häcken, att hon är en av dem.  
 – Jag värdesätter andra saker i dag, säger hon. 

För drygt ett år sedan simmar Louise Karlsson i en sjö. Varje dag, oavsett väder.
Fyrtio minuter tar rundan, och den är mer än en motionsform den här hösten.
– Det var min dagliga check, säger hon. En mental träning och något jag kunde hålla fast i när allt annat var så ovisst.
 
Louise hade precis fått sin bröstcancerdiagnos. Som för så många andra var det den egna upptäckten, något knöligt i bröstet, som ledde till den tidiga diagnosen. Men det var först efter flera läkarbesök och fördjupade undersökningar som cancern hittades. Mammografin hade inte visat något.
– Men jag visste ju att något var fel, säger Louise. Och det är väl det viktigaste budskapet jag har, att lyssna på den där instinkten som säger till dig att något inte stämmer.  
 
Efter diagnosen pendlade Louise mellan chock och ledsenhet. Operation stundade och månaden fram till operationsdagen var påfrestande. Hon berättade bara för några få, jobbade i stort sett på som vanligt. Behövde ha det så just då med fokus på sig själv, meditation och att vara ute i naturen. Och vattnet såklart, elementet hon alltid dragits till och varit i.    
– Jag tror att tanken läker mycket, säger hon. Orkar man fortsätta röra på sig och vara positiv kan det hjälpa en att orka mota bort det här.

Operationen följdes av strålningsbehandling. Som följdes av misstanke om att cancern spritt sig. Även våren präglades av undersökningar, väntan och oro men lagom till femtioårsdagen 26 april sattes en punkt.
– Hela veckan innan hade jag fått olika goda besked, cancern var varken spridd eller tillbaka, säger Louise. Och då kände jag mig faktiskt frisk, och såklart blev det fest.
 
En undersökning för bara ett par dagar sedan bekräftade att bröstcancern fortsatt är borta ur Louise Karlssons kropp. Och nu är hon redo att prata om sjukdomen, som drabbar fler än nio tusen svenskar varje år.
– Kanske kan man få ett ansikte på sjukdomen på ett annat sätt, säger hon. Jag vill vara ett stöd till andra som drabbas och visa att vi kan, och bör, prata om det. När jag drabbades hörde jag av mig till Anette Norberg, som är en god vän och som också haft bröstcancer. Hennes story stärkte mig och kan jag hjälpa någon annan på samma sätt vill jag gärna det.
 
En annan anledning till att berätta just nu är den insamling BK Häcken gör till Bröstcancerförbundet. Bland annat lottas specialgjorda matchtröjor ut bland de som bidragit, och på varje tröja står ett speciellt namn som spelaren valt.
På tröja nummer 3, som tillhör Aivi Luik, står det Louise.
– Det är en fantastisk gest, säger Louise Karlsson, och jag vill i min tur göra vad jag kan för att öka kunskapen och medvetenheten om sjukdomen. Om de enorma framsteg som görs tack vare forskningen och att de allra flesta faktiskt kommer ut på andra sidan. Som jag.
 
För Aivi Luik, som dock inte kommer att spela matchen, var det självklart att hedra Louise på tröjan.
– Hon är en så engagerad person som verkligen är mycket med oss i laget och bryr sig om oss, säger Aivi. Jag vill visa Louise att vi är många som bryr oss om henne med, och hoppas att hon får tillbaka en del av den kärlek hon ger till oss.
 
I dag är livet annorlunda för Louise. Bearbetningen av sjukdomsperioden pågår såklart, och de ledsna stunderna finns där – om än mer sällan än innan. Men framför allt har det senaste året fått henne att värdesätta andra saker.  
– Jag rycker på axlarna åt mer nu, är lite mer easy going. Och det är på flera sätt en behagligare tillvaro.