Mikkel Rygaard växte mycket under sin tid som tonåring i engelska Charlton Athletic och kände redan då att han skulle bli en professionell fotbollsspelare. Det tog sin tid men till slut nådde mittfältaren sina drömmars mål. Nu har han ett SM-guld, ett cupguld, Europa League-spel samt proffsspel i tre länder på sitt cv.
 – Jag trodde på det hela tiden men det kändes inte som att någon annan såg att jag hade det som krävdes, säger 33-åringen.
 
 Mikkel Rygaard är nu inne på sin tredje säsong i BK Häcken. Han är bosatt på Hisingen och börjar nu känna sig, och identifiera sig, som en ”Hisingskille”.
 – Vi har det jättebra. Vi har vatten, lite skog och det är nära till träningsanläggningen och Bravida Arena och det är inte heller långt från stan, så vi trivs jättebra, säger han.

Och huvudanledningen till att Mikkel Rygaard stannat kvar i BK Häcken trots succén på plan har mycket att göra med hur väl han trivs på ön och i föreningen.

– Jag gillar att umgås med bra människor och när vi jobbar tillsammans blir vi bättre. Sedan har jag fått en bra roll som passar perfekt in i hur jag vill spela fotboll. Det känns väldigt bra både på och utanför plan, så det är en jättebra match. Det är hur bra som helst för mig att spela här.
 Han märker tydliga skillnader mellan att spela hemma i Danmark och i Sverige. Mikkel Rygaard anser att den danska ligan är mer fysisk och högintensiv, medan det i svensk fotboll vågas mer på planen – och utanför.

– Många danska lag spelar box till box, det är mycket fram och tillbaka. Här är det fler lag som vågar spela och är tekniskt starka, vilket passar mig bra.

Han är imponerad över det stora fotbollsintresse som finns här.
 – Jag tycker att folk har bra koll och bryr sig mycket om sin sport. När man går runt på till exempel Eriksberg är det folk som stannar en och vill prata med en. Så har det inte varit när jag har spelat i Danmark. Människor bryr sig verkligen om sport här.

 

Fotbollskarriären inleddes hemma i Nyköbing, som har omkring 20 000 invånare, på ön Falster.
 – Min pappa spelade fotboll. Han var juniorlandslagsspelare men fick knäskador och spelade aldrig på högsta nivå. Jag har en storebror som också spelar fotboll. Han var min förebild som ung. När jag spelade fotboll ville jag såklart också spela fotboll.

Han fick tidigt möjlighet att spela utomlands. Mikkel hamnade i engelska klubben Charlton Ahletic 2007. Och han hamnade där av en tillfällighet.
 – De ville inte ha ett P19-lag i Nyköbing längre så jag åkte till Herfölge. Charlton var där och kollade på min första träningsmatch var Charlton. Det var innan jag skrivit på för Herfölge. Sedan var jag på provträning i England en vecka efter det.
 I England råder det ofta ett tufft klimat där ungdomsspelare har hårda krav på sig. Så var det även i Charlton Athletic.

– Det var mycket hierarki och ”old school”. Du ska komma dit, jobba hårt som fasen och göra allt du kan. Och du ska spela i svarta skor. Att komma dit med skor med lite färg på gick absolut inte, speciellt inte som ungdomsspelare. Man fick inte sticka ut. Vi fick tvätta A-lagsspelarnas skor och bära ut deras träningsutrustning. Efter vår egen träning fick vi ta in allt igen. Vi fick lära oss att det fanns hierarki och att man ska jobba hårt för att ta sig fram. Det var mer business än det jag upplevt innan. Innan var det mer att fotboll bara var roligt.
 
 Vid denna tid var Mikkel bara 16 år gammal och han befann sig i ett annat land utan sina föräldrar.

– Det var tufft men jag växte mycket som människa. Jag lärde mig att ta hand om mig själv och blev lite mer mentalt stark. De hade precis åkt ur Premier League. Jag fick se den professionella nivån och veta var jag stod. Jag var inte så fysiskt stark på den tiden och fick jobba med det.

Mikkel Rygaard lämnade klubben efter ett och ett halvt år.

– Det var mycket rotation i deras tränarstaber. Det kom in en ”old school”-tränare. Det han ville ha var svarta skor och hårt jobb. Han gillade inte mitt mer tekniska sätt att spela fotboll på. Han sade ganska snabbt att jag kunde kolla efter något annat om jag ville. Jag tänkte: vad ska jag göra här om han ändå inte vill spela mig?

Han flyttade hem till Danmark där det blev spel i sammanlagt sju klubbar mellan 2009 och 2020.

– Efter tiden i Charlton hade jag hela tiden tron på att jag hade vad som krävdes för att spela på den högsta nivån men det kändes inte som att någon såg det. Jag spelade i en klubb som gick upp i högstaligan och fick ingen speltid där heller. Jag tänkte att det inte var rätt, så jag drog hem till min hemstad och spelade med kompisar.
 I amatörklubben B. 1921 fick han tillbaka glädjen till fotbollen igen. Efter spel i tredjeligan hamnade han i Næstved. År 2016 gick mittfältaren till Lyngby BK, där en dröm gick i uppfyllelse.
 – Jag tog mig uppåt, steg för steg. När jag var 26 år gammal fick jag göra debut i Superligan i Danmark. Det var en lång väg dit och det tog längre tid än vad jag hade hoppats på men jag kom dit till slut. Det är jag jätteglad för. Jag har kämpat mig till toppen.

 

 Efter tre framgångsrika säsonger i FC Nordsjælland fick han chansen att spela för LKS Lodz i Polen. Klubben hade kontaktat honom när han hade ett halvår kvar på kontraktet och var väldigt angelägna om att lyckas signa Mikkel Rygaard.

 – De sade att de hade kollat på mig länge. Allt kändes hur bra som helst och det kändes som att det skulle vara kul att testa på en annan liga. Men tränaren som tog dit mig fick sparken efter tre matcher. Sedan hade vi fyra tränare på ett halvår. Det var lite svårt för mig att hitta min plats i laget. Det blev lite jobbigt. Sedan var det hela grejen med att vi inte fick betalt.

 Problemen bara fortsatte. Han fick inte ut sin lön och frågade sig hur han skulle kunna betala för sitt boende.

 – Jag frågade några om det är vanligt att man inte får lön på två-tre månader och det var ganska vanligt. Jag tyckte att det var konstigt men kämpade på. Det höll på länge och till slut funkade det inte, så jag lämnade klubben. Nu har jag fått pengarna – efter över två år. Det känns bra att det är ur världen. I Skandinavien får man sin lön. Det var skönt att komma till BK Häcken, säger dansken.

 Något alla inte känner till är att han har blivit dansk mästare i inomhusfotboll.
 – I Danmark spelar man ofta inomhusfotboll med sina kompisar. Det tycker jag är jättekul. Jag gillar också att spela padel.
 Utanför plan gillar han också att umgås med sin fru, gå på promenader med parets hund Wilma och träffa kompisar.
 – Jag gillar sport generellt och att ha fina stunder med familj och vänner.
 De har funnit sig till rätta på Hisingen.

– Jag känner mig verkligen hemma här. Jag har alltid tänkt att jag ska flytta hem till Danmark direkt när jag lägger av med fotbollen men efter att ha kommit hit har vi fått en ny tanke om att stanna kvar här lite, då vi gillar att vara här. Det känns bra att vi trivs så bra att vi kan tänka oss att fortsätta bo här.

Mikkel Rygaard känner sig dock frisk och kry och vill spela fotboll i flera år till.

– Det skulle såklart vara kul att vinna SM-guld igen, så det inte bara blir en gång. Vi vill visa att vi fortfarande är bra och kan vara med och spela om guldet. Det är min största dröm. Och precis som de två senaste säsongerna vill jag tillföra mål, assists och bra spel. Jag vill också bidra med erfarenhet och hjälpa de unga spelarna att ta sig fram, säger nyckelspelaren.

Köp din biljett till premiären.

BK Häcken – Mjällby AIF

Datum: Söndag 31 mars.

Matchstart: Klockan 16.30.

Plats: Bravida Arena.