Andreas Alm summerar 2019 under årets sista månad. I 24 avsnitt fram till julafton berättar han om året ur sitt perspektiv som huvudtränare för BK Häcken. Ibland genom en kortfattad lucköppning, andra dagar längre och mer betraktande.

Så följ med Andreas in i champagnedoftande omklädningsrum, ta del av känsloutbrott från domarrum och minns de avgörande ögonblicken från det bästa gulsvarta året i Bollklubben Häckens historia. Här är Andreas bestående tankar från fotbollsåret 2019 – med en glimt av 2020.

13. Skadehälvetet

I dag är det fredag den 13:e.

Jag bryr mig inte. Vi har redan haft våra otursdagar för i år i form av långtidsskador.

I genomsnitt ligger de allsvenska klubbarnas skador på elva procent  (antal dagar borta från träning). BK Häcken har de senaste två åren haft färre skador än så och hade våren 2019 till och med låga 8,3 procent, ett par bättre än säsongen före. 

Ett virusdrabbat, halvdussin spelare missade början av Sydafrika-lägret men på det hela hade vi en fin skadesituation genom cupspel och seriespel – dessutom var Benjamin Arapovic på rätt väg tillbaka från sin andra korsbandsoperation. Vi hade investerat i Game Ready-maskin, yoga, satsat på frågeformulär om sömn och hälsa, vässat pre-warm-up före varje pass, pimpat styrkelänkar efter fotbollspass, intensifierat samarbetet med Ortho Center, haft läkare oftare på plats på GPA och fys-fortbildning för ledarteamet. Men så kom två otursdagar.

16 maj och 20 juli.

Dagen före syttende mai gjorde halvnorske Jonathan Rasheed en kort utrusning för att enkelt plocka upp en förlupen djupledsboll, i frånskjutet uppstod en ljudeffekt, som från en bestämd klapp med läderhandskar på, ett dämpat pistolskott. Hälsenan. Faaan! Varför?! Operation, fixerad fot och rehab i minst åtta månader.

Två månader senare vek sig Kevin Yakobs ben i en målvaktsduell i en träningsmatch på GPA. Korsbandet. Faaan! Varför?! Operation, kryckor och rehab i upp till ett år.

Det är tufft, tuffa skador, det är lång rehabtid från det bästa du vet, att spela. Även om sjukgymnast Patrik Ghazarian, fystränare Niklas Möller och andra följer varje steg du tar på väg tillbaka hamnar du ändå i ett fotbollsvakuum emellanåt. Du är med ditt lag dagligen, de backar dig, men du kan inte vara med och ge allt på planen.

Fördelen är att du får tid att bygga upp dig ytterligare, mentalt och fysiskt. I fredags gjorde Jonathan sitt första målvaktspass med boll tillsammans med "Krickan", ett skönt steg på vägen tillbaka. Kevin har längre tid kvar men det går stadigt åt rätt håll. En annan Kevin, Ackermann, har redan blivit friskförklarad och hans 2019 från hjärtoperation till comeback, är inget annat än otrolig och imponerande.

Fredagen den 13:e är därmed mer lucia-ljus på skadefronten.

Vår skadestatistik för året hamnade till slut på 10,3 procent.

Missat de tidigare delarna av Alms årskrönika? Du hittar dem här:

1 december: "Årets bästa och varmaste match"

2 december: "Två trendbrott på två år"

3 december: "Lögn, förbannad lögn och statistik"

4 december: "En titt i kamerarullen"

5 december: "Årets mål"

6 december: "Den moderna fotbollen är smuts"

7 december: "Rätt fel tips 2020"

8 december: "Från Hisingen, bäst i stan"

9 december: "Åldersdiskriminerade tränare"

10 december: "Tack för maten!"

11 december: "Idrottspsykologi möter psykisk ohälsa"

12 december: "Ung eller inte vid 21?"