Herr
2019-12-17 14:30:00
Alms årskrönika: "Domare (del 2)"

Andreas Alm summerar 2019 under årets sista månad. I 24 avsnitt fram till julafton berättar han om året ur sitt perspektiv som huvudtränare för BK Häcken. Ibland genom en kortfattad lucköppning, andra dagar längre och mer betraktande.

Så följ med Andreas in i champagnedoftande omklädningsrum, ta del av känsloutbrott från domarrum och minns de avgörande ögonblicken från det bästa gulsvarta året i Bollklubben Häckens historia. Här är Andreas bestående tankar från fotbollsåret 2019 – med en glimt av 2020.



17. Domare (del 2)


Den här texten går utmärkt att missförstå för den som vill. Den handlar om kåranda och rädsla hos allsvenska domare.


På ett hotell i Kalmar i höstas hälsade jag i förbifarten på en allsvensk domare i lobbyn. Han var upptagen i telefon men hann både lägga på och ifatt mig innan jag nådde frukostbuffén. Bakom mig hörde jag: "Fan vad skönt att Rikard lämnade dig i tv-rutan, det var bra gjort."
Tonen var raljant. Jag anade ordväxling och blev genast en förväntansfull version av mig själv. Domaren tog upp Norling men poängen var förstås att jag i tv efter senaste matchen mot AIK hemma hade sagt: "Vi kan slå AIK men vi kan inte slå AIK och domarna."
Citatet var ett torrt konstaterande, jag upplevde att vi dominerade matchbilden, att de två målchanser AIK hade i matchen var regelvidriga och att vår toppstrid var över. Jag var en nybakad förlorare och orden jäste mig förstås till en dålig sådan i direktsändning.


Först i frukostsalen i Kalmar förstod jag att påståendet hade gått rundgång i domarkåren. Senast jag hade korsat vägar med domaren, en av Allsvenskans mest erfarna, var på Östgötaporten. Efter förlust mot Norrköping tog jag med min dator till presskonferensen för att berömma honom inför samlad och rubriktörstig media efter ett korrekt och svårt bollen-på-mållinjen-domslut i slutsekunderna. Det var inget han tog upp nu. I stället svingade han med det jag efteråt förstod var hans punchline:
– Vet du vad ett sådant uttalande leder till, har du någon aning om vad vi domare är utsatta för, du har inte det va? Det gör att vi får hat och hot mot oss och våra familjer, sa domaren efter att vi stått och debatterat en stund.
Han drog hotkortet och familjekortet på en utandning – jag hade i TV regisserat en kriminell handling genom att säga att domsluten vann matchen åt AIK. Han var fel på det, jag fattade det, jag fattade också att han inte förstod att han bekräftade min och klubbens övertygelse och tes om att BK Häcken får domslut emot sig mot storklubbar.
Det finns en hot- och hatbild. Det finns en rädsla.
När AIK vann matchen och jag sa att domslut var avgörande, aktiverades risken att supportrar från lag i toppstriden vände sin ilska direkt mot domarna. Vid tidpunkten var vi, AIK, IFK Norrköping, IFK Göteborg, Malmö, Hammarby och Djurgården med i guldstriden.


Jag tror ingen allsvensk domare dömer fel eller orättvist medvetet, jag tror att det utöver publiktryck på arenan finns en risk att domare dömer till lags fördel i rädsla för kritikstormar och eskalerat hat. I ögonblicksbeslut är det omedvetet, men mellan matcher är rädslan aldrig längre än ett sms eller en tweet ifrån domarkåren. Det ger perspektiv som tränare, att elitdomarna lever med rädslan, det gör att jag känner ett större ansvar som ledare, men jag sa också till domaren att det finns två led mellan mig och deras rädsla för hot mot sig och sin familj: det första är media, det andra de som hotar.
Jag bär mitt ansvar men aldrig medias eller de kriminellas.
Tidigare under året hörde jag en domare be en spelare om att vara återhållsam med vad han postar till sina följare för att slippa svallvågor av flödet. Det finns en rädsla för hathot och hothat. Den fruktan drabbar alla olika. Jag vet journalister som ena stunden kritiserar fotbolls-Sverige för att göda en tystnadskultur men som samtidigt själva undviker vissa granskningar och formuleringar för att de är rädda för hat från supportrar.
Det är mänskligt.

Svenska elitdomare är exponerade, de erbjuds heltidsjobb i rampljus med chans till internationell karriär, reprisgranskas, betygssätts av SvFF, konkurrerar om toppmatcher, sjungs om och buas åt, prisas på galor, skärskådas i media och pryglas i sociala medier. Precis som andra utsatta yrkesgrupper har domarna odlat en kåranda, det är domarnas lag- och kamratanda, en nödvändig kollegial känsla av samhörighet då det stormar – kårandan reducerar ångest och rädsla. Kåranda är positivt och negativt laddat, det negativa är slutenhet och trångsynthet inför uppenbara brister och fel i domarnas och förbundets organisationskultur.
Jag har 2019 sett både de positiva och negativa effekterna av domarnas kåranda. Det har varit lärorikt. Samtalet på hotellet i Kalmar blev rätt långt. Jag har återgivit det spetsigaste här. Vi nådde inte konsensus, tack och lov. Vi blev bara lite bättre tror jag. Jag är glad över att domaren sökte dialogen.




Missat de tidigare delarna av Alms årskrönika? Du hittar dem här:

1 december: "Årets bästa och varmaste match"

2 december: "Två trendbrott på två år"

3 december: "Lögn, förbannad lögn och statistik"

4 december: "En titt i kamerarullen"

5 december: "Årets mål"

6 december: "Den moderna fotbollen är smuts"

7 december: "Rätt fel tips 2020"

8 december: "Från Hisingen, bäst i stan"

9 december: "Åldersdiskriminerade tränare"

10 december: "Tack för maten!"

11 december: "Idrottspsykologi möter psykisk ohälsa"

12 december: "Ung eller inte vid 21?"

13 december: "Skadehälvetet"

14 december: "Hemmapubliken växer i alla väderstreck"

15 december: "Betyg på årets domare: väl godkänt"

16 december: "Bra eller dålig lottning?"

BK Häcken
BK HÄCKEN 2019 | All Rights Reserved